💛 TACK FÖR ALLA ÅR PÅ NHRK – EN HÄLSNING FRÅN EVA SUNDÉN 💛
Hej kära medlemmar i NHRK! Nästa onsdag 15/10 slutar jag, Eva Sundén, som anställd här på klubben efter lång och trogen tjänst – på ett arbete som jag haft mycket kul på under åren! Jag har fyllt 60…
Hej kära medlemmar i NHRK!
Nästa onsdag 15/10 slutar jag, Eva Sundén, som anställd här på klubben efter lång och trogen tjänst – på ett arbete som jag haft mycket kul på under åren!
Jag har fyllt 60 år och ska trappa ner lite och bara arbeta på deltid med mitt eget lilla företag ”Insikten”.
Information framöver
Det innebär att ni från och med nu kommer att få fakturor skickade från Maline (verksamhetschefen) istället.
👉 Det är alltså henne ni ska maila om ni undrar något gällande era fakturor eller inbetalningar hädanefter.
Har ni frågor gällande ”Min insats”, ert medlemskap, anläggningsavgiften, köp av presentkort, friskvårdskvitto m.m. – kontakta Maline.
Mail angående uppsägning av plats på ridskolan VT 26 ska också skickas till Maline, och ni får ett svar från henne som gäller som ett kvitto.
📧 Malins mail: malin.wallin@nhrk.se
Anki arbetar kvar som tidigare och svarar er på frågor angående ridskolan på
📧 ridskolan@nhrk.se som vanligt.
Tack!
Tack alla härliga medlemmar, nya som gamla, för den här tiden!
/ Mvh Eva
Nordhallands Ridklubb – Familjärt • Glädjefyllt • Tryggt
Lite historiaFör er som är intresserade berättar jag nedan lite historia från min tid på klubben – eftersom lite av den historien försvinner nu när jag slutar, då jag väl är en av dem som varit på klubben längst – i ca 50 år.
(Är du inte intresserad så behöver du inte läsa vidare – ingen viktig information, utan bara om man tycker det är kul läsning.)
Mina första år
Vissa av er är helt nya i klubben och har kanske aldrig träffat mig, bara haft någon mailkontakt, medan andra har träffat mig mycket genom åren!
Jag har varit medlem i klubben sedan jag var barn. Jag minns hur jag stod på kyrkans ängar ner mot havet i Onsala och tittade på den årliga terränghoppningen som NHRK ordnade där. Det var alltid så spännande!
Jag älskade hästar över allt annat och tjatade på mina föräldrar om vi inte kunde ha en häst i vår carport – vilket jag naturligtvis inte fick.
När jag började jobbaNär jag var 19–20 år började jag jobba på klubben som ridlärare, stallskötare, på kontoret m.m. Vi var bara två personer som arbetade här: min kollega (huvudansvarig) och jag som jobbade deltid. Resten sköttes ideellt, eftersom klubben inte hade pengar till mer.
På den tiden hade vi bara ett stall – det som vi nu kallar medlemsstallet, den lilla gamla stallbyggnaden – och vi hade 10 hästar/ponnyer, de flesta inlånade.
Det bostadshus där Anna (som arbetar på klubben nu) bor idag fungerade då som kontor, café och personalutrymme – och hade dessutom anläggningens enda toalett (förutom utedass).
Allt bokfördes på papper. Man bokade in sig på plats och betalade med inbetalningskort.
När manegen byggdesDet fanns från början ingen manege, men den lilla manegen (20 x 60 m) byggdes helt ideellt – samtidigt som vi bedrev lektioner. Det snickrades, hamrades och sågades medan vi undervisade eleverna.
När allt stod klart hade vi två toaletter, kontor, liten cafeteria, domarrum och inneläktare – vi tyckte det var lyxigt!
En vanlig arbetsdagJag och min kollega började arbetsdagen med att fodra och släppa ut hästar kl. 07.00.
Vi hade bara en stor hage, längst bort vid utebanan (det vi idag kallar dugen).
Vi stängde av vägen och släppte ut hästarna lösa dit – och samma sak när de skulle in.
Efter det: mockning, städning, ridning, anläggningsskötsel, lunch, och sedan tillbaka till klubben för lektioner kl. 15–20. Efteråt: fodra, sopa, släcka och hem för att sova.
Dressyrsektionen startarJag och min kollega startade dressyrsektionen i klubben, eftersom det tidigare bara fanns hoppning.
Dressyrkommittén (som vi kallade oss) träffades hemma hos varandra – bland annat Carina Löfving (numera ridlärare på tisdag kväll och fredag morgon) och vår nuvarande revisor Lena Carlberg.
Vi planerade tävlingar, fikade och hade kul – ofta med våra bebisar med oss!
Idag har klubben stor dressyrtävlings vana och många stora tävlingar – tänk hur det började!
Min dotter och ridskolanNaturligtvis ville även vissa av våra barn börja rida. Min dotter började, och jag var den mest hariga mamman i gruppen.
Jag ledde henne i flera terminer – jag anser att man först ska kunna styra, stanna och rida lätt innan man rider själv.
Dottern blev till slut riktigt skicklig och tävlade Lag-SM ponnydressyr här på NHRK. (Den tävlingen kommer igen i november – missa inte!)
Hon blev senare även ridlärare på lördagar under studietiden.
Några roliga minnen
- En pappa med dotter hoppar av hästen mitt i manegen, släpper tyglarna och går.
– ”Hallå, vart ska ni?” ropade jag.
– ”Parkerar man inte den här?” blev svaret. 😄 - Vi hade modevisning för hästar och ryttare – våra män tvingades gå catwalken i ridbyxor och stövlar.
- Vid en julshow gjorde personalen en Idol-parodi – jag gjorde succé som Kishti!
- Min man hjälpte ofta till som funktionär och hade ett speciellt sätt att dra mittlinjen på banan – det demonstrerades till och med på vårt bröllop!
Senare årJag har till och från arbetat på klubben, studerat och samtidigt arbetat som ridlärare på helger.
Jag har varit ridlärare, ridskolechef, och sedan ekonomiansvarig sedan 2016.
Ibland säger någon: ”Där går min gamla ridlärare!” – då inser man hur länge man varit här. Det är fantastiskt när tidigare elever kommer tillbaka med sina egna barn.
Klubben växerKommunen tog så småningom över anläggningen, byggde det stora ridskolestallet och manegen, och idag har vi:
- 2 stall
- inackorderingar
- 2 maneger
- flera paddockar
- en fantastisk utebana med ebb & flod
- 8 toaletter
- dränerade hagar med vattenkoppar
Klubben äger nu många fina hästar, med bra utrustning, sadlar, täcken, hinder och dressyrstaket.
Wow! säger 20-åringen i mig som minns början.
AvslutningMed viss stolthet lämnar jag nu min anställning på denna enormt fina ideella förening/ridklubb och säger tack till alla medlemmar genom åren.
Jag hoppas ni med denna text får en förståelse för allt det ideella arbete som lagts ned – och att det inspirerar er att fortsätta engagera er i klubben.
Tänk vad det ger oss alla att få vara tillsammans med dessa underbara djur – hästarna!
En gosig mule, en varm hästkropp att luta sig mot när man är trött eller ledsen, och goda vänner i varandra.
Till sistNaturligtvis kommer jag att komma förbi ibland och pussa på hästarna, men nu ska jag lägga mer tid på familj och barnbarn.
Kom ihåg: Klubben är för er alla!
Var inte rädda för att komma med nya idéer, erbjuda hjälp eller fråga.
Ungdomssektionen är till för alla mellan 7–25 år – gå på träffarna, lär känna varandra, ha kul!
Klubbens slagord – Familjärt, Glädjefyllt, Tryggt – var jag med och tog fram.
Se till att vi tillsammans lever upp till det, för det är ni medlemmar som är den ideella föreningen.
Mvh Eva, NHRK